Tuesday, January 24, 2012

Emma Johansson - cyklist

För en dryg vecka sedan bröt Emma Johansson båda nyckelbenen i en olycka med en bil på Gran Canaria. Aftonbladet publicerade en artikel om eländet. Kontexten är att Emma är vår största svenska cyklist på damsidan och ett av våra stora OS-hopp. Emma har ett OS-silver i bagaget, är proffs och ett riktigt bra sådant. Kort sagt: Emma är en väldsstjärna, om än inte superkänd här hemma i Sverige.

Emma med OS-silvret 2008
Vad händer då i kommentarsfältet när AB skriver om Emma Johanssons olycka? Jo, precis samma sak som händer så fort en artikel nämner ordet "cyklist": den stora dumheten dyker upp.

Jocke Sjöö, lastbilschaffis, är inte förvånad "är man ute i trafiken och leker så blir man påkörd för eller senare". Vidare förfasar sig Jocke över att han en gång minsann missade en lastning pga. av en flaggvakt i en cykeltävling.

Sedan kommer det vanliga dravlet om att cyklister minsann inte har något trafikvett överhuvudtaget och minsann alltid cyklar minst 3 och ofta 4 i bredd. Och sedan raljerar man lite över att det inte är så synd om någon som brutit bägge nyckelbenen - det är väl inte så handikappande. Och att alla cyklister är livsfarliga och dumma i huvudet.

Sedan har vi några tanter (Ulla och Lilianne) som kan allt om bilkörning, och specifikt den på Gran Canaria, som vet att det är Emmas eget fel att olyckan skedde eftersom Emma inte visade någon hänsyn och inte gick upp i rök så fort det dök upp en bil. Vägar är ju trots allt bara till för bilar och cyklisterna hindrar bara den riktiga trafiken.

Och vi ska inte heller glömma bort Ingrid som bittert konstaterar att Emma nog kommer att få hjälp efter sin cykelolycka eftersom hon är känd, medan hon (Ingrid) minsann inte fick någon hjälp alls.

Vad är det för fel på folk? Vad är det med ordet "cyklist" i Sverige som lockar fram så mycket känslor, så mycket dumhet och en så oförsonlighet? Det finns verkligen en grundlagd mentalitet i Sverige runt detta som är så helt uppåt väggarna fel.

Emma i svenska mästartröjan
Jag ser framför mig: Henke Larsson får benet avsparkat i en fotbollsmatch. Kommentarerna i AB ramlar in: Jocke konstaterar att det är sånt som händer om man springer och sparkar efter varandra på en gräsmatta, och för övrigt hatar han fotboll eftersom han missade en lastning pga. bilköer vid en derbymatch en gång. Alla fotbollsspelare är hustrumisshandlare (precis som den där Alexander Gerndt - det vet man ju). Och varför byggs det fotbollsplaner överhuvudtaget - hade det inte varit bättre att bygga [whatever] istället?

Nä, så skulle det nog inte låta. Och så som det kommenteras om Emma, så skulle det nog inte låta i många andra länder i Europa än i Sverige.

*

Och så får ni ju självklart inte glömma bort att rösta på mig och Öijer i Raphas omröstning.


*


Det blev för övrigt längdpremiär idag. Knapp 23 km i Ågesta. Dumt långt. Förmodligen får mina ljumskar lida i morgon.


2 comments:

Fredde said...

Bra skrivet! Det är verkligen förvånande att det alltid handlar om bilister vs cyklister. Istället för bilister OCH cyklister vs beslutsfattarna.

Snabbare, starkare, snyggare said...

Mycket bra inlägg! Men hjälp, vad trött man blir...